Recension från Helvetet.org

1. Guilty on all counts
2. Of bitterness and sorrow
3. A judge and executioner
4. Beyond flesh

Jag gillade bandets förra släpp, 'Endless Suffering', det uppvisades stor potential och överlag var det ett med råge godkänt hantverk.
Men det saknades något, det saknades en stabil ljudbild.
En tunn och torr produktion resulterade i att jag inte kunde gilla materialet riktigt så mycket som jag egentligen ville.
Det fanns mycket penis men ingen pung.
Lyckligtvis har även Finspångskvintetten själva insett detta och gjort sitt allra bästa för att undvika en upprepning av felsteget, bla genom att låta Magnus "Devo" Andersson, känd från svartmetallarna Marduk, ratta ljudspakarna.
Resultatet är strålande.
Säg adjö till de papperstunna gitarrerna och klicktrummorna, välkomna en varm och förkrossande kraftfull ljudbild som med lätthet skulle kunna mäta sig med det mesta på dagens marknad.
Men nu ska vi inte glömma det allra viktigaste, nämligen låtmaterialet.
Produktionen får vara hur duktig den vill, finns det inga bra låtar så kan det hela lika gärna skrotas med en endaste gång. Inte för att det behövs i detta fall, de fyra bitarna som finns att belyssna på denna plastbit är så kvalitativa att man kan gråta.
Ett sjuhelvetes driv, flinkt musicerande och, i min mening viktigast av allt, ett snuskigt maffigt sväng.
Inledande titelspåret, hur omedvetet det än må vara, stinker Morbid Angel lång väg, en ordentlig midtempo stänkare som svänger så att man blir åksjuk.
Efterföljande 'Of bitterness and sorrow' är av det hurtigare slaget, döthrash a'la At The Gates med löjligt medryckande sångslingor, snyggt som tusan.
På tal om sången så besitter vrålaren Tomas Lagrén en av de allra bästa piporna jag hört på år och dag, helt egen och laddad med ordentligt med tryck och gurgel, en minst sagt övertygande insats.
De två resterande låtarna är även de melodiösa dödsthrash-hits av fint snitt, där näst sista 'A judge and executioner' med sin stenhårda brygga står ut som allra slagkraftigast.

Jag samtalade med gitarrist Tomas Nilsson (skamvrån för den som inte känner till denne karl vid det här laget) innan den här plattan skulle spelas in, och han lovade mig mer kött och inte minst mer kvalitet än tidigare.
Det är med glädje som jag konstaterar att han är en man som står vid sitt ord.
Låt nu bara bandet slippa ytterligare bolagsstrul, och se till att det släpps en fullängdare med samma genomgående kvalitet som detta inom en snar framtid så kommer jag att dyrka fullt ut.

Betyg: 4 stenhårda pistolmynningar utav 5 möjliga.